Min nya strategi - spring fort!
Solen lyser och jag har tankarna kring en ny träningsstrategi.
När jag slutade bry mig om att jag blir sjuk så fort jag tränar hårt, går det mycket bättre med träningen. jag är sjuk hela tiden, har inte kunnat känna normala lukter på två månader, men det struntar jag i så mycket att jag bli blå i ansiktet.
Förut har jag koncentrerat mig på fat burning och bygga starka stödmuskler kring knän, armbågar och mage/rygg för at samtidigt bli smalare och inte gå sönder så ofta.
Det var kul i början, men nu har jag en ny plan. För jag kom på att om jag tränar cardio, då bränner jag fler kalorier än på fat burning (ni är väl medvetna om att jag pratar om programmen på löpmaskinen i gymmet?) och jag kan dessutom förbättra min kondis så att jag kan springa ifrån läskiga gubbar på natten utan att bli andfådd.
Jag blir alltså smal samtidigt som jag övar självförsvarstaktik nummer ett. Kom inte och säg att det inte är ett winning concept!
När jag slutade bry mig om att jag blir sjuk så fort jag tränar hårt, går det mycket bättre med träningen. jag är sjuk hela tiden, har inte kunnat känna normala lukter på två månader, men det struntar jag i så mycket att jag bli blå i ansiktet.
Förut har jag koncentrerat mig på fat burning och bygga starka stödmuskler kring knän, armbågar och mage/rygg för at samtidigt bli smalare och inte gå sönder så ofta.
Det var kul i början, men nu har jag en ny plan. För jag kom på att om jag tränar cardio, då bränner jag fler kalorier än på fat burning (ni är väl medvetna om att jag pratar om programmen på löpmaskinen i gymmet?) och jag kan dessutom förbättra min kondis så att jag kan springa ifrån läskiga gubbar på natten utan att bli andfådd.
Jag blir alltså smal samtidigt som jag övar självförsvarstaktik nummer ett. Kom inte och säg att det inte är ett winning concept!
Hockeyfrälst
Jag är hockeyfrälst.
Jag vet att det låter skrämmande, men så är fallet.
Det var sån stämning i Hovet igår att det inte gick att värja sig.
Det kan ha hjälp att Gnaget vann över Rögle med 3-1. Men spelet var inte förtjusande, det var mycket hawaiihockey och ibland såg det faktiskt ut som tio små Bambis som åkte runt på isen. Trots detta var jag alldeles energized efteråt.
Det enda som är tröttsamt med hockey är alla slagsmål på plan. Fotbollsspelare slåss i smyg, handbollsspelare helt öppet men aldrig taskigt och sånt som inte har med spelet att göra och hockeyspelare tar till rallarsvingar så fort de känner sig förorättade. Helt hopplöst.
- Vuxna karlar som beter sig som djur, suckade jag och de tre snusande männen till vänster om mig nickade instämmande.
Vi ville att de skulle spela klart matchen, men Rögle var griniga för att de inte fick igång sitt spel och AIK:arna var trötta för att de spelade över sin förmåga. Och då slåss de istället.
Men, den nya grejen vi ska göra till hösten är i alla fall att gå på hockey.
Jag förvarnar er dock, det kräver vissa ändringar i vårat yttre!
1. Vi måste alla börja snusa
2. Vi får absolut inte ha tvättat håret samma dag
3. Vi får inte skratta i smyg åt den lille juniormålvakten som skulle åka runt runken tillsammans med sin förstafemma i själva introt till matchen, men som hamnade så långt bakom att de andra fick stanna och vänta på honom och som då höll på att trilla för han var så stressad.
Det är lite trist att jag är så sent ute med min nya frälsning, men det kan inte hjälpas. I höst blir det hockey för hela slanten, även om AIK inte går upp. " Vi ska tillbaka" skanderade klacken. Vi andra kunde bara hålla med, men nyktrare och tystare.
Tjo!
Jag vet att det låter skrämmande, men så är fallet.
Det var sån stämning i Hovet igår att det inte gick att värja sig.
Det kan ha hjälp att Gnaget vann över Rögle med 3-1. Men spelet var inte förtjusande, det var mycket hawaiihockey och ibland såg det faktiskt ut som tio små Bambis som åkte runt på isen. Trots detta var jag alldeles energized efteråt.
Det enda som är tröttsamt med hockey är alla slagsmål på plan. Fotbollsspelare slåss i smyg, handbollsspelare helt öppet men aldrig taskigt och sånt som inte har med spelet att göra och hockeyspelare tar till rallarsvingar så fort de känner sig förorättade. Helt hopplöst.
- Vuxna karlar som beter sig som djur, suckade jag och de tre snusande männen till vänster om mig nickade instämmande.
Vi ville att de skulle spela klart matchen, men Rögle var griniga för att de inte fick igång sitt spel och AIK:arna var trötta för att de spelade över sin förmåga. Och då slåss de istället.
Men, den nya grejen vi ska göra till hösten är i alla fall att gå på hockey.
Jag förvarnar er dock, det kräver vissa ändringar i vårat yttre!
1. Vi måste alla börja snusa
2. Vi får absolut inte ha tvättat håret samma dag
3. Vi får inte skratta i smyg åt den lille juniormålvakten som skulle åka runt runken tillsammans med sin förstafemma i själva introt till matchen, men som hamnade så långt bakom att de andra fick stanna och vänta på honom och som då höll på att trilla för han var så stressad.
Det är lite trist att jag är så sent ute med min nya frälsning, men det kan inte hjälpas. I höst blir det hockey för hela slanten, även om AIK inte går upp. " Vi ska tillbaka" skanderade klacken. Vi andra kunde bara hålla med, men nyktrare och tystare.
Tjo!
Hockeypizza
Ikväll ska jag på hockey, AIK-Rögle.
Gnaget kommer inte gå upp i Elitserien, men det ska ändå bli lite kul att se Rögle. På grund av jobbet har jag ju ändå följt hockeyn ganska noga under hösten, vintern och våren och jag ser fram emot att få se bröderna Abbott och Kenny Jönsson spela.
Oj oj oj, det var inte väntat, att jag skulle känna något sånt, men man blir ju påverkad av sitt eget liv (?).
I helgen kom jag och fellow gurkan G fram till att ju mer man arbetar med något, desto mindre intressant blir det ofta. Sport är det perfekta exemplet. Både han och jag är idrottsintresserade människor, men vi tappar det mer och mer för att det dessutom är arbete, inte bara kul.
Som i somras när jag jobbade EM och OS. Jag kunde inte titta på något och bara njuta, jag var tvungen att titta med journalistögon. Och då var det inte lika kul. Precis som när man ska skriva en bokrecension, jag hatar att pilla sönder böckerna i syfte och mål. Då försvinner magin. Samma sak har skett med idrott på många sätt och det är lite trist.
Kanske kommer nyfikenheten tillbaka ikväll?
Oj vad optimistiskt, det gör den antagligen inte.
Men jag ska äta vedugnspizza med pappa, och det ska bli kul i alla fall!
Gnaget kommer inte gå upp i Elitserien, men det ska ändå bli lite kul att se Rögle. På grund av jobbet har jag ju ändå följt hockeyn ganska noga under hösten, vintern och våren och jag ser fram emot att få se bröderna Abbott och Kenny Jönsson spela.
Oj oj oj, det var inte väntat, att jag skulle känna något sånt, men man blir ju påverkad av sitt eget liv (?).
I helgen kom jag och fellow gurkan G fram till att ju mer man arbetar med något, desto mindre intressant blir det ofta. Sport är det perfekta exemplet. Både han och jag är idrottsintresserade människor, men vi tappar det mer och mer för att det dessutom är arbete, inte bara kul.
Som i somras när jag jobbade EM och OS. Jag kunde inte titta på något och bara njuta, jag var tvungen att titta med journalistögon. Och då var det inte lika kul. Precis som när man ska skriva en bokrecension, jag hatar att pilla sönder böckerna i syfte och mål. Då försvinner magin. Samma sak har skett med idrott på många sätt och det är lite trist.
Kanske kommer nyfikenheten tillbaka ikväll?
Oj vad optimistiskt, det gör den antagligen inte.
Men jag ska äta vedugnspizza med pappa, och det ska bli kul i alla fall!
Jag ska bli en batikgumma
Det är faktiskt sol idag. I morse på väg till tunnelbanan stötte jag på en granne, en kvinna som bott i huset längre än jag, men som ändå inte visste att Sicklasjön låg en kvart bort. Hon är en redig dam. En kort skånska, med en ordentlig page, stålbågade glasögon och dagen till ära iförd en ankellång fakemockakjol. Det var en upplevelse vill jag lova.
Hon kommer aldrig bli en gumma. Hon är så ogummig som någon kan bli. Så jag började tänka på vilka i min närhet som kommer bli gubbar och gummor, och vilka som kommer bli damer och herrar och om någon helt enkelt bara blir gamlingen där i hörnet som inget snackat med på 15 år.
Jag tror till exempel att min far kommer bli en farbror, inte en gubbe. Min morbror däremot, han kommer nog bli en fin liten gubbe.
Syster M kommer defenitivt vara en dam, med eller utan mockakjol. Syster K tror jag inte kommer bli gammal, hon är för envis för att åldras.
Själv skulle jag nog vilja bli en gumma. En lite tokig gumma. Med batikkjolar som jag färgat själv i handfatet och färgglada sjalar runt huvudet. Och så ska jag lukta rökelse och karameller och blinka lite finurligt åt alla som går förbi, så att de fattar att jag vet lite mer än vad alla andra gör. Jag har tänkt att den här fasen kommer kicka in någon gång när pensionen närmar sig och vid 70 kommer jag vara en fullfjädrad galning.
- Hjälp, vem är det som går och plockar blommor bakom Konsum?
- Nämen det är bara gamla gumman Lovisa, hon gör sånt, folk säger att hon kokar te på maskrosor och ger till sjuka fågelungar varje tisdag klockan tre.
- Varje tisdag klockan tre? Men då serveras ju chokladpudding med vispgrädde och hallonsylt på fängelset!
- Ja, jag vet, den där gumman är allt bra knasig.
Så kommer det bli, smäll pang tjafs garanterat jajjemensan!
Hon kommer aldrig bli en gumma. Hon är så ogummig som någon kan bli. Så jag började tänka på vilka i min närhet som kommer bli gubbar och gummor, och vilka som kommer bli damer och herrar och om någon helt enkelt bara blir gamlingen där i hörnet som inget snackat med på 15 år.
Jag tror till exempel att min far kommer bli en farbror, inte en gubbe. Min morbror däremot, han kommer nog bli en fin liten gubbe.
Syster M kommer defenitivt vara en dam, med eller utan mockakjol. Syster K tror jag inte kommer bli gammal, hon är för envis för att åldras.
Själv skulle jag nog vilja bli en gumma. En lite tokig gumma. Med batikkjolar som jag färgat själv i handfatet och färgglada sjalar runt huvudet. Och så ska jag lukta rökelse och karameller och blinka lite finurligt åt alla som går förbi, så att de fattar att jag vet lite mer än vad alla andra gör. Jag har tänkt att den här fasen kommer kicka in någon gång när pensionen närmar sig och vid 70 kommer jag vara en fullfjädrad galning.
- Hjälp, vem är det som går och plockar blommor bakom Konsum?
- Nämen det är bara gamla gumman Lovisa, hon gör sånt, folk säger att hon kokar te på maskrosor och ger till sjuka fågelungar varje tisdag klockan tre.
- Varje tisdag klockan tre? Men då serveras ju chokladpudding med vispgrädde och hallonsylt på fängelset!
- Ja, jag vet, den där gumman är allt bra knasig.
Så kommer det bli, smäll pang tjafs garanterat jajjemensan!
OS i genus
I natt slutade jag jobba klockan 01.20. Jag somnade runt 03.00. Sen skulle klockan snurras fram.
Kontentan?
Jag är trött.
Det är ganska ballt, just nu sitter jag utanför studion där det sänds sportradio. Där inne sitter två tjejer. Jag webbar, och jag är tjej. Och det är två tekniker, en man och en kvinna. Det är väl ändå ett tecken på att genustänket går framåt i världen?
Det tycker jag.
Nu fattas det bara att jag inte ens ska tänka så, då är jobbet gjort, när det är så självklart med brudar överallt att man inte reagerar på det. Kanske om tio år? Jag är optimistisk, jag tror det kommer gå bra.
I alla fall i vårt lilla land. I Usa pratar Oprah om att män bara kan känna intimitet när de har sex och att just sex är den gåva som vi kvinnor kan ge våra män för att de ska känna närhet.
Mmm, kanske borde RFSU emigrera och utbilda folk utanför Sverige, så att de hinner ikapp. För om det vore OS i könsneutralitet, då skulle fan inte Usa vinna medaljligan.
Kontentan?
Jag är trött.
Det är ganska ballt, just nu sitter jag utanför studion där det sänds sportradio. Där inne sitter två tjejer. Jag webbar, och jag är tjej. Och det är två tekniker, en man och en kvinna. Det är väl ändå ett tecken på att genustänket går framåt i världen?
Det tycker jag.
Nu fattas det bara att jag inte ens ska tänka så, då är jobbet gjort, när det är så självklart med brudar överallt att man inte reagerar på det. Kanske om tio år? Jag är optimistisk, jag tror det kommer gå bra.
I alla fall i vårt lilla land. I Usa pratar Oprah om att män bara kan känna intimitet när de har sex och att just sex är den gåva som vi kvinnor kan ge våra män för att de ska känna närhet.
Mmm, kanske borde RFSU emigrera och utbilda folk utanför Sverige, så att de hinner ikapp. För om det vore OS i könsneutralitet, då skulle fan inte Usa vinna medaljligan.
Tapettokig
Idag kom min mor och hämtade mig för att kolla på tapeter till hallen. det ska bli mig ett nöje att visa några smakprov från vår jakt. Jag har nog tittat på ungefär 528 stycken tapeter idag, men det var härligt härligt härligt.
Snart bär det av till jobbet, där jag stannar till klockan 01.
Jag tycker så mycket om tapeter, de är så vackra. Jag vill gärna ha en röd färg i hallen, det känns välkomnande och ger ett visst uttryck. Vill inte ha nåt mjäkigt.
Fina va?
Detta är bara fem av alla 35 foton jag tagit. Ska bli spännande att bestämma sig!
Nu ska jag andas frisk luft innan jobbet. Hoppas alla som är lediga njuter av det!
Snart bär det av till jobbet, där jag stannar till klockan 01.
Jag tycker så mycket om tapeter, de är så vackra. Jag vill gärna ha en röd färg i hallen, det känns välkomnande och ger ett visst uttryck. Vill inte ha nåt mjäkigt.
Fina va?
Detta är bara fem av alla 35 foton jag tagit. Ska bli spännande att bestämma sig!
Nu ska jag andas frisk luft innan jobbet. Hoppas alla som är lediga njuter av det!
Migrän är djävulens gåva till mig
Stampen var kul.
Igår var inte lika lyckat.
Lovisa låg däckad i migrän samtliga timmar på dygnet. Fy fanken är väl den rätta sammanfattningen.
Jag har fått heta tips om en migrännässpray som finns receptfritt på Apoteket. Inga tabletter har någonsin hjälpt mot min Migrän förut, så kanske kan en spary funka? Men jag är alltid lite skeptisk mot saker som säger sig hjälpa mig på ett nytt och alldeles fantastiskt sätt.
Pyttsan, säger jag då!
Fast det är ju helt klart värt att prova, när jag ändå ligger i sängen en hel dag ändå.
I helgen är det jobb som gäller, jobb om Sveriges landskamp mot Portugal. Känns lite pirrigt faktiskt, vet inte om takterna från fotbolls-EM i somras sitter kvar. Det får vi helt enkelt se i morgon kväll, 17-01.
Idag känner jag mig mör som en ordentligt bankad köttfilé av nåt slag. Helt slut i hjärnan, hoppas inte det sitter i hela min jobbhelg...
Igår var inte lika lyckat.
Lovisa låg däckad i migrän samtliga timmar på dygnet. Fy fanken är väl den rätta sammanfattningen.
Jag har fått heta tips om en migrännässpray som finns receptfritt på Apoteket. Inga tabletter har någonsin hjälpt mot min Migrän förut, så kanske kan en spary funka? Men jag är alltid lite skeptisk mot saker som säger sig hjälpa mig på ett nytt och alldeles fantastiskt sätt.
Pyttsan, säger jag då!
Fast det är ju helt klart värt att prova, när jag ändå ligger i sängen en hel dag ändå.
I helgen är det jobb som gäller, jobb om Sveriges landskamp mot Portugal. Känns lite pirrigt faktiskt, vet inte om takterna från fotbolls-EM i somras sitter kvar. Det får vi helt enkelt se i morgon kväll, 17-01.
Idag känner jag mig mör som en ordentligt bankad köttfilé av nåt slag. Helt slut i hjärnan, hoppas inte det sitter i hela min jobbhelg...
Magiska Stampen ikväll
Ikväll har O spelning på Stampen i Gamla stan. Dit ska jag.
Han har spelat där förut, första gången var han mer eller mindre medtvingad av en lös sammansättning musikaliska människor. De spelade någon slags hippierock, helt my cup of tea egentligen. Men problemet är att det luktar så tusans illa om dem...
O tvingades ha på sig en gammal ponscho för att att riktigt se ut som en övervintrad hippie. Det var roligt.
Fast det allra bästa med det framträdandet var helt klart förbandet, Stora Björn.
Stora Björn hade rött heltskägg och bredbrättad läderhatt. Stora Björn hade mockaväst och alldeles för tajta utsvängda jeans som han inte riktigt fick igen över sin uppsvällda buk. Stora Björn hade snälla ögon, en liten trumma och en flöjt.
Stora Björn läste dikter.
Han tog hjälp av sin trumma.
Han ackompanjerade med sin flöjt.
"Delfinens mun ler
men ler delfinen med munnen?
*trum trum trum*
I munnen har den en diamant
jag färdas med livets tåg och ser delfinens diamant
*flöjt flöjt flöjt*
den glimmar som en smaragd
och den ler
jag ser havets böljande blåa vågor
det ser vått ut
*trum trum trum*"
Magisk stund på Stampen.
Magisk som en delfindiamant.
Han har spelat där förut, första gången var han mer eller mindre medtvingad av en lös sammansättning musikaliska människor. De spelade någon slags hippierock, helt my cup of tea egentligen. Men problemet är att det luktar så tusans illa om dem...
O tvingades ha på sig en gammal ponscho för att att riktigt se ut som en övervintrad hippie. Det var roligt.
Fast det allra bästa med det framträdandet var helt klart förbandet, Stora Björn.
Stora Björn hade rött heltskägg och bredbrättad läderhatt. Stora Björn hade mockaväst och alldeles för tajta utsvängda jeans som han inte riktigt fick igen över sin uppsvällda buk. Stora Björn hade snälla ögon, en liten trumma och en flöjt.
Stora Björn läste dikter.
Han tog hjälp av sin trumma.
Han ackompanjerade med sin flöjt.
"Delfinens mun ler
men ler delfinen med munnen?
*trum trum trum*
I munnen har den en diamant
jag färdas med livets tåg och ser delfinens diamant
*flöjt flöjt flöjt*
den glimmar som en smaragd
och den ler
jag ser havets böljande blåa vågor
det ser vått ut
*trum trum trum*"
Magisk stund på Stampen.
Magisk som en delfindiamant.
Yogaonsdag
Jag har precis varit på yoga. Det var så skönt att jag funderade på att bosätta mig där nere. Där skulle jag leva, tillsammans med de blåa mattorna och plinke-plonka-musiken i mina sköna och mjuka byxor i alla frid och evighet, amen. Namaste.
Yogaläraren ser precis ut som man vill att hon ska. Stabil, glad, i kontakt med jorden och sig själv. Hon som jag följde på dvd under våren och sommaren såg mer stickig ut, hård, lite som en gammal balettfröken som skulle pressa ner en i splitt vare sig man ville det eller inte.
Men inte fina rosa-byxan inte. Hon ska självklart till Zahara nästa vecka.
- Och rida och göra yoga, sa hon.
Var kan man bättre komma i kontakt med sig själv än på en hästrygg?
Jag kan tänka på tusen ställen faktiskt, tusen ställen utan skavsår på insidan av låren. Och några med.
Yogaläraren ser precis ut som man vill att hon ska. Stabil, glad, i kontakt med jorden och sig själv. Hon som jag följde på dvd under våren och sommaren såg mer stickig ut, hård, lite som en gammal balettfröken som skulle pressa ner en i splitt vare sig man ville det eller inte.
Men inte fina rosa-byxan inte. Hon ska självklart till Zahara nästa vecka.
- Och rida och göra yoga, sa hon.
Var kan man bättre komma i kontakt med sig själv än på en hästrygg?
Jag kan tänka på tusen ställen faktiskt, tusen ställen utan skavsår på insidan av låren. Och några med.
Vi är bäst
Det har varit möte.
Alltid lika inspirerande när chefen för avdelningen inte ens närvarar. Mer skall jag icke gola.
Vad som däremot gör mig lite ledsen är att människor är så fruktansvärt förutsägbara. Att det inom min bransch är självklart att dela upp tittare/användare i manligt och kvinnligt. Kvinnor gör dutten och män gör datten. Generalisera, generalisera och så tryck in de överflödiga i fållan ovanlig/följer inte mallen/utanför ramarna. Och att vi faktiskt följer detta.
Kvinnor tittar i allmänhet mer på Glamour, Dr. Phil och livsstilsprogram. Män tittar på motorprogram och sport. De som köper annonser vill åt kvinnorna, för vi konsumerar mer. Männen tittar dock på idrottsevenemang som fotbolls-EM och OS, så då gäller det för teknikbolagen att ha reklamerna för platt-tv redo.
Snälla goda människor där ute, varför följer vi de förbestämda spåren som någon pr-agent stakat ut åt oss? Varför tänker vi inte utanför det självklara, varför är vi en skock får som låter oss vallas rakt in i fållan?
Man ska inte gå emot strömmen bara för sakens skull, men ibland skulle det nog vara jävligt hälsosamt för vissa att faktiskt pröva. Jag blir mörkrädd av sånt här, att det går att säga att ALLA tjejer är si och ALLA killar är så. Jag kan räkna upp tio personer som inte passar in i mallen, så det borde fan finnas fler väl?
Nu råkar dessa människor ju vara de som finns i min absoluta närhet...
Vad bra ni är, ni fantastiska, självständiga tänkande varelser!!!
Alltid lika inspirerande när chefen för avdelningen inte ens närvarar. Mer skall jag icke gola.
Vad som däremot gör mig lite ledsen är att människor är så fruktansvärt förutsägbara. Att det inom min bransch är självklart att dela upp tittare/användare i manligt och kvinnligt. Kvinnor gör dutten och män gör datten. Generalisera, generalisera och så tryck in de överflödiga i fållan ovanlig/följer inte mallen/utanför ramarna. Och att vi faktiskt följer detta.
Kvinnor tittar i allmänhet mer på Glamour, Dr. Phil och livsstilsprogram. Män tittar på motorprogram och sport. De som köper annonser vill åt kvinnorna, för vi konsumerar mer. Männen tittar dock på idrottsevenemang som fotbolls-EM och OS, så då gäller det för teknikbolagen att ha reklamerna för platt-tv redo.
Snälla goda människor där ute, varför följer vi de förbestämda spåren som någon pr-agent stakat ut åt oss? Varför tänker vi inte utanför det självklara, varför är vi en skock får som låter oss vallas rakt in i fållan?
Man ska inte gå emot strömmen bara för sakens skull, men ibland skulle det nog vara jävligt hälsosamt för vissa att faktiskt pröva. Jag blir mörkrädd av sånt här, att det går att säga att ALLA tjejer är si och ALLA killar är så. Jag kan räkna upp tio personer som inte passar in i mallen, så det borde fan finnas fler väl?
Nu råkar dessa människor ju vara de som finns i min absoluta närhet...
Vad bra ni är, ni fantastiska, självständiga tänkande varelser!!!
Croneman om Aftonbladet
Ja hörni, igår var det "bakslag för våren", enligt Sveriges största tidningar.
Hur fanken kan en årstid åka på ett bakslag.
Och varför bosatte sig våra förfäder här? Om de nu nödvändigtvis skulle kriga med Tyskland, varför kunde de inte stannat där? Om de varit ännu lite driftigare, då kunde de knatat vidare till Frankrike. Och vips, så skulle vi slippa sån skit som snö den 24 mars.
Enligt Expressens expert (som enligt egen utsago sällan har fel) ska det i alla fall bli en varm sommar. Wait a minute, det sa de förra året också... något skumt på gång, kanske bara ett säljknep? Nä, inte Expressen inte. Det kan jag väl aldrig tro. Journalistikens högborg och allt...
Läste Cronemans krönika i DN Kultur i morse, om den andra kvällstidningens nya "fattigblogg". När övrig mediakritik handlar om småplutteri kan han lyfta upp det som verkar komma att bli journalistikens moraliska död i ljuset och låta andra syna det som de själva vill. Om detta vore ansiktsboken skulle jag gilla hans krönika... skarpt!
Hur fanken kan en årstid åka på ett bakslag.
Och varför bosatte sig våra förfäder här? Om de nu nödvändigtvis skulle kriga med Tyskland, varför kunde de inte stannat där? Om de varit ännu lite driftigare, då kunde de knatat vidare till Frankrike. Och vips, så skulle vi slippa sån skit som snö den 24 mars.
Enligt Expressens expert (som enligt egen utsago sällan har fel) ska det i alla fall bli en varm sommar. Wait a minute, det sa de förra året också... något skumt på gång, kanske bara ett säljknep? Nä, inte Expressen inte. Det kan jag väl aldrig tro. Journalistikens högborg och allt...
Läste Cronemans krönika i DN Kultur i morse, om den andra kvällstidningens nya "fattigblogg". När övrig mediakritik handlar om småplutteri kan han lyfta upp det som verkar komma att bli journalistikens moraliska död i ljuset och låta andra syna det som de själva vill. Om detta vore ansiktsboken skulle jag gilla hans krönika... skarpt!
Måndagmorgon
I morse var det möte med banken å föreningens vägnar. Det gick bra, men siffror så tidigt på morgonen är man ju inte direkt van vid.
Annars är det måndag och allt vad det innebär, trötta ögon runtomkring och samtliga medarbetare beter sig aningens nyvaket.
Den här veckan kommer bli en helvetesvecka, för att citera O. Jobb jobb kväll och helg. På godmorgon Sverige idag berättade en ungdom om hur det var att vara arbetslös ungdom.
- Det vore väl typ bra om man kunde få telefonnumret till företagen på Arbetsförmedlingens egen hemsida, var hennes heta tips till politikerna.
Jag har en stark känsla av att det egentligen finns mer att göra på den fronten, men jag kan ju missta mig...
Annars är det måndag och allt vad det innebär, trötta ögon runtomkring och samtliga medarbetare beter sig aningens nyvaket.
Den här veckan kommer bli en helvetesvecka, för att citera O. Jobb jobb kväll och helg. På godmorgon Sverige idag berättade en ungdom om hur det var att vara arbetslös ungdom.
- Det vore väl typ bra om man kunde få telefonnumret till företagen på Arbetsförmedlingens egen hemsida, var hennes heta tips till politikerna.
Jag har en stark känsla av att det egentligen finns mer att göra på den fronten, men jag kan ju missta mig...
Lindrar det rus?
"Nu är vinet som lindrar bakrus här". Det toppar Aftonbladet med just nu. Av den rubriken drar man ju som läsare slutsatsen att det finns ett vin som gör din baksmälla bättre.
Men det finns det ju såklart inte. Det nya vinet (reklam reklam produktplacering produktplacering, på aftonbladet.se men alls icke här!) innehåller helt enkelt inte lika mycket garvsyra och histamin som andra viner.
Det är ju helt klart en god nyhet för alla som inte kan dricka vin för att de mår dåligt. Rödvin är ju guds gåva till tråkiga tisdagskvällar. Men inte fasiken kan det bota mig när jag druckit fem öl och önskar att jag skulle dö en söndag någonstans i Sverige?
Jag tycker faktiskt inte att arne anka är särskilt kul, men nog är det precis så här man tänker och känner?
Men det finns det ju såklart inte. Det nya vinet (reklam reklam produktplacering produktplacering, på aftonbladet.se men alls icke här!) innehåller helt enkelt inte lika mycket garvsyra och histamin som andra viner.
Det är ju helt klart en god nyhet för alla som inte kan dricka vin för att de mår dåligt. Rödvin är ju guds gåva till tråkiga tisdagskvällar. Men inte fasiken kan det bota mig när jag druckit fem öl och önskar att jag skulle dö en söndag någonstans i Sverige?
Jag tycker faktiskt inte att arne anka är särskilt kul, men nog är det precis så här man tänker och känner?
Nörderi nördera
Igår var det Lost.
Jag är en Lostnörd, inte den värsta kanske, men dock. Jag är så nördig på Lost att jag tänker på det när jag åker tunnelbana eller lagar mat. Jag är inte så nördig att jag inte kan prata om andra saker.
Jag är så nördig att jag blir alldeles glad i själen när det är dags för Totally Lost. Jag är inte så nördig att jag tror att verkligheten är tråkigare än serievärlden. Jag är så nördig att jag är hemligt kär båda Totally Lost-snubbarna och minst två av karaktärerna i serien. Jag är inte så nördig att jag längtar efter att de ska komma och gifta sig med mig.
Jag är så nördig att jag vill åka till Hawaii för att se inspelningsplatserna med egna ögon.
Och det mina vänner, är väl ändå försvarbart nörderi?
Jag är en Lostnörd, inte den värsta kanske, men dock. Jag är så nördig på Lost att jag tänker på det när jag åker tunnelbana eller lagar mat. Jag är inte så nördig att jag inte kan prata om andra saker.
Jag är så nördig att jag blir alldeles glad i själen när det är dags för Totally Lost. Jag är inte så nördig att jag tror att verkligheten är tråkigare än serievärlden. Jag är så nördig att jag är hemligt kär båda Totally Lost-snubbarna och minst två av karaktärerna i serien. Jag är inte så nördig att jag längtar efter att de ska komma och gifta sig med mig.
Jag är så nördig att jag vill åka till Hawaii för att se inspelningsplatserna med egna ögon.
Och det mina vänner, är väl ändå försvarbart nörderi?
Skära skar skurit
Jag läser lite dn.se på grund av att det program jag ska jobba i just nu inte klarar av att jag är inloggad längre än två minuter. Det försvårar helt klart min arbetsdag men jag misströstar icke.
Jag läste en artikel om hur Göteborgs hovrätt höjt straffet för en man och en kvinna som torterat en annan man utanför Laholm. Såhär står det: Gärningsmännen har fört den 44-årige mannen till en stuga i Tjuvhult och tejpat fast honom vid en stol, skärt av honom ena örat och flera tår. Därefter har de hällt rinnande stearin i ett av hans ögon och misshandlat honom med en kofot..
Detta är såklart fruktansvärt, helt oförståeligt och allmänt konstigt. Men jag har blivit yrkesskadad, min förmåga till empati är som bortblåst, för det enda jag kan fokusera på är att journalisten (?) som skrivit texten har skrivit SKÄRT istället för SKURIT.
Jag blir faktiskt lite mörkrädd, men samtidigt tänker jag att konkurensen kanske inte är så benhård där ute trots allt...
Jag läste en artikel om hur Göteborgs hovrätt höjt straffet för en man och en kvinna som torterat en annan man utanför Laholm. Såhär står det: Gärningsmännen har fört den 44-årige mannen till en stuga i Tjuvhult och tejpat fast honom vid en stol, skärt av honom ena örat och flera tår. Därefter har de hällt rinnande stearin i ett av hans ögon och misshandlat honom med en kofot..
Detta är såklart fruktansvärt, helt oförståeligt och allmänt konstigt. Men jag har blivit yrkesskadad, min förmåga till empati är som bortblåst, för det enda jag kan fokusera på är att journalisten (?) som skrivit texten har skrivit SKÄRT istället för SKURIT.
Jag blir faktiskt lite mörkrädd, men samtidigt tänker jag att konkurensen kanske inte är så benhård där ute trots allt...
Morgonsammanfattning
Idag har det:
varit sol
varit moln
varit en felfri morgon förutom att jag glömde att jag satt på mörby-tåget och skulle hoppat av i östermalmstorg, men istället fortsätter till stadion då jag upptäcker mitt misstag och måste vänta tio minuter på fruängen-tåget tillbaka...
kommit hagel
och snöat.
Alltså har det hittills varit en händelserik dag.
varit sol
varit moln
varit en felfri morgon förutom att jag glömde att jag satt på mörby-tåget och skulle hoppat av i östermalmstorg, men istället fortsätter till stadion då jag upptäcker mitt misstag och måste vänta tio minuter på fruängen-tåget tillbaka...
kommit hagel
och snöat.
Alltså har det hittills varit en händelserik dag.
Jag tänker inte på det jag skrivit alls
På lunchen smet jag självklart ut för att få sol på min bleka nos.
Blek blek på grund av vinterns svek.
Jag känner mig poetisk idag tror jag.
I alla fall så kunde jag inte sitta i lähörnet utanför TV4-huset, för det var belamrat med tusen miljarder rökare som har bestämt att det är deras hörn. Det tycker jag var lite fubbigt, men det var okej, för jag gick till Länsförsäkringars marmorbänkar i stället och där sken ju solen såklart också. Fast det blåste.
Onda rökare, onda onda rökare.
När jag ändå talar om rökning så var jag ju på kalas i fredags, och på det kalaset röktes det friskt. Jag och O satt och log och log medans våra kläder började stinka mer och mer. Det stör mig, att jag när jag kommer hem, genast måste slita upp fönstret i badrummet och hänga upp samtliga textilier så att de kan vädras under natten och nästa dag måste det tvättas annars luktar hela lägenheten rök.
Det stör mig faktiskt mer och mer för varje sekund jag tänker på det. Så jag slutar tänka på det nu.
Nu.
Nej föråt, nu.
Blek blek på grund av vinterns svek.
Jag känner mig poetisk idag tror jag.
I alla fall så kunde jag inte sitta i lähörnet utanför TV4-huset, för det var belamrat med tusen miljarder rökare som har bestämt att det är deras hörn. Det tycker jag var lite fubbigt, men det var okej, för jag gick till Länsförsäkringars marmorbänkar i stället och där sken ju solen såklart också. Fast det blåste.
Onda rökare, onda onda rökare.
När jag ändå talar om rökning så var jag ju på kalas i fredags, och på det kalaset röktes det friskt. Jag och O satt och log och log medans våra kläder började stinka mer och mer. Det stör mig, att jag när jag kommer hem, genast måste slita upp fönstret i badrummet och hänga upp samtliga textilier så att de kan vädras under natten och nästa dag måste det tvättas annars luktar hela lägenheten rök.
Det stör mig faktiskt mer och mer för varje sekund jag tänker på det. Så jag slutar tänka på det nu.
Nu.
Nej föråt, nu.
Solen solen solen grabbar
Igår jobbade jag hemifrån, det var mycket mycket jobb. Det går i alla fall väldigt lätt att skriva när det är tyst och lugnt runtomkring.
Solen som är framme idag är helt magisk och man blir totallurad. Man tror att det är varm. Man tror att det är vår.
Man förstår inte att det blåser och fortfarande bara är 1,5 grad ute. Så man struttar iväg med enkla strumpbyxor och ens kalla små vader gråter hela vägen till t-banan. Fast där står man i lä och då kände man det! Solen värmer!
Oh, du gula gud, din lydiga tjänare (Lovisa) skall dig för evigt följa i solbrännans, glädjens och bländandets namn amen!!!
Solen som är framme idag är helt magisk och man blir totallurad. Man tror att det är varm. Man tror att det är vår.
Man förstår inte att det blåser och fortfarande bara är 1,5 grad ute. Så man struttar iväg med enkla strumpbyxor och ens kalla små vader gråter hela vägen till t-banan. Fast där står man i lä och då kände man det! Solen värmer!
Oh, du gula gud, din lydiga tjänare (Lovisa) skall dig för evigt följa i solbrännans, glädjens och bländandets namn amen!!!
Luring
Åh va härligt, nu slutar jag äntligen jobba, efter 13,5 timmes arbete.
Nä, det gör jag inte.
För Skellefteå bestämde sig för att kvittera mot Linköping i slutet av den tredje perioden och nu pågår en förlängning. Närmare bestämt den andra förlängningskvarten.
Jag sitter alltså och väntar på att tio snubbar, alla med lite tjocka rumpor, ska göra sitt jobb och få in den lilla plastpucken i något av målen. Skrinna grabbar skrinna! Lovisa vill hem och slafa.
Men de lyssnar inte.
Nä, det gör jag inte.
För Skellefteå bestämde sig för att kvittera mot Linköping i slutet av den tredje perioden och nu pågår en förlängning. Närmare bestämt den andra förlängningskvarten.
Jag sitter alltså och väntar på att tio snubbar, alla med lite tjocka rumpor, ska göra sitt jobb och få in den lilla plastpucken i något av målen. Skrinna grabbar skrinna! Lovisa vill hem och slafa.
Men de lyssnar inte.
Här ser du vad jag gör
Det är detta jag gör just nu: mitt jobb
Jag är så nyfiken på om det är någon som tittar på det, som läser det, som är intresserad?
Det verkar inte som att det blir många mål i matchen mellan HV 71 och Timrå, vilket egentligen är väldigt konstigt eftersom det är den avgörande matchen.
Jag är så nyfiken på om det är någon som tittar på det, som läser det, som är intresserad?
Det verkar inte som att det blir många mål i matchen mellan HV 71 och Timrå, vilket egentligen är väldigt konstigt eftersom det är den avgörande matchen.
Hockeykväll på jobbet
Ikväll avgörs det.
Kvartsfinal sju.
De sista semifinalplatserna ska delas ut, vilka tar chansen?
Om jag fortsätter att försöka peppa mig på det här sättet kanske jag uppbådar en smula intresse för detta med hockeyslutspel.
Fast chansen är jävligt liten.
Kvartsfinal sju.
De sista semifinalplatserna ska delas ut, vilka tar chansen?
Om jag fortsätter att försöka peppa mig på det här sättet kanske jag uppbådar en smula intresse för detta med hockeyslutspel.
Fast chansen är jävligt liten.
Visst var det mysigt?
I fredags var det kalas.
Det var fullt med dansare.
Need I say more?
Näpp.
I lördags var det också kalas, men av en helt annan sort. Det var familjefest och jag och O satt vid barnbordet tillsammans med en glad social femåring och en blyg och mumlande fyraåring. Det var verkligen spännande.
- Det här är väl mysigt? frågade femåringen varannan minut och vi försäkrade henne om att ja, det är verkligen mysigt att sitta med benen uppe vid hakan vid ett bord lika lågt som skaftet på mina stövlar.
- Visst har väl vi det mysigaste bordet Lovisa? frågade hon om och om igen och jag svarade att absolut, inget bord är så mysigt som vårt.
- Hummel mummel vi också tycka hm hm hm, lät det från fyraåringen.
- Va sa du för något gumman? försökte jag.
- Mummel mums humphj.
- Du tycker också att vi har det väldigt mysigt tillsammans?
- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, ropade hon och jag blev också glad för att jag äntligen förstod vad hon sa.
Så det var ju en lyckad dag. Jag och femåringen hade dessutom gjort den bejublade efterrätten, varav hon åt tre portioner och var överlycklig över det faktum att alla runtomkring henne också hade tagit grädde och hallon, precis som hon.
- Titta titta titta, vi har precis samma på våra talrikar, viskade hon andlöst till alla som vågade sig förbi.
På något sätt lärde jag mig väl ändå att bli lycklig över det lilla i vardagen. Jo, det lärde jag mig nog.
Det var fullt med dansare.
Need I say more?
Näpp.
I lördags var det också kalas, men av en helt annan sort. Det var familjefest och jag och O satt vid barnbordet tillsammans med en glad social femåring och en blyg och mumlande fyraåring. Det var verkligen spännande.
- Det här är väl mysigt? frågade femåringen varannan minut och vi försäkrade henne om att ja, det är verkligen mysigt att sitta med benen uppe vid hakan vid ett bord lika lågt som skaftet på mina stövlar.
- Visst har väl vi det mysigaste bordet Lovisa? frågade hon om och om igen och jag svarade att absolut, inget bord är så mysigt som vårt.
- Hummel mummel vi också tycka hm hm hm, lät det från fyraåringen.
- Va sa du för något gumman? försökte jag.
- Mummel mums humphj.
- Du tycker också att vi har det väldigt mysigt tillsammans?
- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, ropade hon och jag blev också glad för att jag äntligen förstod vad hon sa.
Så det var ju en lyckad dag. Jag och femåringen hade dessutom gjort den bejublade efterrätten, varav hon åt tre portioner och var överlycklig över det faktum att alla runtomkring henne också hade tagit grädde och hallon, precis som hon.
- Titta titta titta, vi har precis samma på våra talrikar, viskade hon andlöst till alla som vågade sig förbi.
På något sätt lärde jag mig väl ändå att bli lycklig över det lilla i vardagen. Jo, det lärde jag mig nog.
Hoppa med läppen min
Just nu lyssnar jag på ett P3 Soul-avsnitt från 8 mars.
Satans va bra radio kan vara ibland. Särskilt när man vill stänga ut ljuden från den surriga, blurriga och stirriga arbetsplatsen. Mitt i smeten sitter jag, tusen människor skriker, pratar, skrattar och tittar på tv. Jag får huvudvärk, men man vill ju inte gnälla.
Eller vill man det? Varför vill man inte gnälla? Fan, klart man vill bli tanten i hörnet som med ögonbrynen så rynkade att små djur har byggt bo i hennes panna och mungipor så långt nere att snubbelrisken är minst lika stor som med platåskor.
Men jag har några år kvar innan jag fullt ut tar på mig den rollen. Nu är jag bara en minitant. Om några år, då kan ni hoppa hopprep med min putande underläpp.
Hip to the hop with the lip.
Oj vad det är fredag...
Saldot får förbli en hemlighet
I en veckas tid har jag gått runt och undrat hur mycket pengar jag har kvar på mitt konto. Jag har gått förbi bankomater flera gånger, men inte stannat, vågade liksom inte.
För om jag har mycket pengar kvar, då är risken stor att jag tar mig en vända förbi en affär eller två och köper en ny handväska (grön från Top Shop) och en kjol och klänning och ett par snygga skor och nya gympadojjor... och en brun ögonskugga och en liquid eyeliner och nya leggins och strumpebyxor.
Risken är alltså att pengarna tar slut fortare än kvickt om jag ser att jag har dem.
Om det är för lite pengar, vilket det ju allt som oftast är, kommer jag få panik. För det är faktiskt bara den 13 mars och två veckor tills lönen kommer. Och att ha lite pengar är det allra värsta Lovisa vet. I världen. Då hyperandas hon och blir rädd som en liten fågel och lägger sig och huttrar bakom en sten. Hon skulle inte våga släppa plånboken med blicken ens en halv millisekund, av rädsla att den av sig själv skulle springa iväg och köpa för dyra tomater.
Så jag kollar helt enkelt inte. Ett modernt sätt att stoppa huvudet i sanden.
Jag undrar hur länge min plan håller dock, när det idag är dags att köpa present till en viss 25-åring. Då måste jag kanske möta verkligheten igen.
Men jag vill inte!
Farligt att träna
Så, min schwester har alltså varit ute och sprungit för länge för vad hennes nyopererade höft klarar.
Dumma lilla syster.
Lovisa tränade försiktigt, försiktigt, försiktigt igår för att hennes knä inte ska kolapsa. Lovisa kom hem med feber.
Varför är systrarna Bjurefors Giertta inte gjorda för sina egna tuffa sinnen?
Men jag ska träna idag i alla fall, struntar i vad min kropp säger nu, jag har varit sjuk sen i december och influensan tvingade mig att missa massa kul, så nu skiter jag i mina signaler och kör på. Jag blir ju ändå aldrig frisk, då ska jag fanimej va snygg i stället.
Där fick jag så jag tål!
Dumma lilla syster.
Lovisa tränade försiktigt, försiktigt, försiktigt igår för att hennes knä inte ska kolapsa. Lovisa kom hem med feber.
Varför är systrarna Bjurefors Giertta inte gjorda för sina egna tuffa sinnen?
Men jag ska träna idag i alla fall, struntar i vad min kropp säger nu, jag har varit sjuk sen i december och influensan tvingade mig att missa massa kul, så nu skiter jag i mina signaler och kör på. Jag blir ju ändå aldrig frisk, då ska jag fanimej va snygg i stället.
Där fick jag så jag tål!
Vill du lära känna mig idag?
Under hela skolperioden letar man efter sig själv, men även efter folk som är som man själv. Vilka ska jag hänga med, är de som jag, kan jag slappna av i deras närhet, vilka signaler skickar mitt val av vänner ut till folk runtomkring?
Efter gymnasiet tror nog folk att letandet ska vara över, men jag tror inte att det är det. På högskolan finns beteendet såklart kvar, alla skolmiljöer bygger på en onormal social situation. Men även på arbetsplatsen ser man det. Först och främst letar folk efter ett jobb där de kan vara sig själva. Inom vilket yrke kan JAG få vara som jag är, jag vill inte jobba på Ica för där får man inte sjunga och dansa närsomhelst, jag vill inte jobba på förskola för där får man inte svära och dra snuskiga skämt.
Och så letar man. Efter några som är som man själv, så att man ska vara mindre onormal, så man kan slappna av och släppa ut allt det konstiga och härliga och fnissiga och larviga och elaka och tokiga man har inom sig.
Men det är fan inte lätt. För efter ett tag visar det sig, att ingen är som du. Ingen får pirr i benen av att sitta still hundra tusen timmar framför en dator, ingen vill skratta åt dumma rubriker på aftonbladet.se, ingen upprörs över att LAS-förhandlingarna har kraschat och ingen ingen ingen bryr sig ett jäkla jot om hur du egentligen mår. fast alla längtar efter någon som ser dem.
Välkommen till arbetslivet kära barn, hoppas du tål din egen framtid.
Jämställdheten
Varför är det så fruktansvärt trist att gå upp på morgonen?
Varför tvingas man rulla ur sin varma täckeskokong och hasa sig iväg till tunnelbanan genom snö och slask?
Är det konstigt att man tappar livsgnistan?
Nej.
Jag har tänkt mycket på jämställdhet de senaste dagarna, mycket i tidningarna om det just nu. Inte bara den breda, stora, vida jämställdheten som lika löner och så vidare, utan den lilla, hemmaplan, vem-ska-diska-städa-ta-ansvar-för-maten-jämställdheten.
Vår generation, 80-talisterna, borde inte ens behöva gå i bräschen för att det ska vara lika fördelat ansvar i hemmet. Vi borde fan bara kunna det. Revolutionen startade ju för fanken för 50 år sen, vi borde ha fått tankesättet med nappflaskan.
Trots det är det, framförallt bland par, ingen självklarhet att killar kan laga mat åt sig själv. Eller, de kan se till att köpa färdiggjorda köttbullar och koka snabbmakaroner. Men det kallar jag inte matlagning.
Och självklart KAN de dammsuga, men de gör det när flickvännerna påminner.
- Såja lilla älsklingen min, nu är det dags för städning, tycker du inte det.
Samma sak när saker och ting tar slut där hemma.
- Men va faan, det finns ju inget bröd kvar!
- Men älsklingpälskling puttenutt, du vet ju att jag inte äter bröd (för jag måste bli smal smalare smalast inför badsäsongen då tusentals människor ligger på sina handdukar och dömer min kropp, men inte din).
- Jamen du kan väl påminna mig när jag ätit upp det sista...
- Ja, jo, det kan jag ju såklart göra...
Inte ska det behöva vara så? Inte ska tjejer fortsätta att ta huvudansvaret för hus och hem år 2009? Inte ska killar som snart fyller 30 komma undan med att inte "kunna" laga mat och därför slippa. Inte ska killar som förväntas inneha över 70 procent av chefsposterna i Sverige komma undan med att inte "veta" hur man tvättar sin egen tvätt? Och inte ska tjejer, som klagar över att killen inte "kan" något, komma undan med att inte "våga" borra upp en hylla på väggen?
Att vi inte kommit längre är en skam, att ingen pratar om det en enorm feghet. Är det bara jag som blir arg?
Varför tvingas man rulla ur sin varma täckeskokong och hasa sig iväg till tunnelbanan genom snö och slask?
Är det konstigt att man tappar livsgnistan?
Nej.
Jag har tänkt mycket på jämställdhet de senaste dagarna, mycket i tidningarna om det just nu. Inte bara den breda, stora, vida jämställdheten som lika löner och så vidare, utan den lilla, hemmaplan, vem-ska-diska-städa-ta-ansvar-för-maten-jämställdheten.
Vår generation, 80-talisterna, borde inte ens behöva gå i bräschen för att det ska vara lika fördelat ansvar i hemmet. Vi borde fan bara kunna det. Revolutionen startade ju för fanken för 50 år sen, vi borde ha fått tankesättet med nappflaskan.
Trots det är det, framförallt bland par, ingen självklarhet att killar kan laga mat åt sig själv. Eller, de kan se till att köpa färdiggjorda köttbullar och koka snabbmakaroner. Men det kallar jag inte matlagning.
Och självklart KAN de dammsuga, men de gör det när flickvännerna påminner.
- Såja lilla älsklingen min, nu är det dags för städning, tycker du inte det.
Samma sak när saker och ting tar slut där hemma.
- Men va faan, det finns ju inget bröd kvar!
- Men älsklingpälskling puttenutt, du vet ju att jag inte äter bröd (för jag måste bli smal smalare smalast inför badsäsongen då tusentals människor ligger på sina handdukar och dömer min kropp, men inte din).
- Jamen du kan väl påminna mig när jag ätit upp det sista...
- Ja, jo, det kan jag ju såklart göra...
Inte ska det behöva vara så? Inte ska tjejer fortsätta att ta huvudansvaret för hus och hem år 2009? Inte ska killar som snart fyller 30 komma undan med att inte "kunna" laga mat och därför slippa. Inte ska killar som förväntas inneha över 70 procent av chefsposterna i Sverige komma undan med att inte "veta" hur man tvättar sin egen tvätt? Och inte ska tjejer, som klagar över att killen inte "kan" något, komma undan med att inte "våga" borra upp en hylla på väggen?
Att vi inte kommit längre är en skam, att ingen pratar om det en enorm feghet. Är det bara jag som blir arg?
Biltips och namnvits
Kolla vad som händer när det snöar.
Det är väl inte helt okej.
Fast samtidigt undrar jag, som ju faktiskt haft körtkort i 3,5 år (!), varför folk inte fattar att man måste köra annorlunda när det kommit snö på marken.
För det måste man faktiskt. Man kan inte göra tvära kast eller filbyten, inga snabba vändningar, svängar, inbromsningar eller liknande. Man måste planera sin körning och hålla uppsikt över andra bilister, för deras bilar kommer inte att reagera som de själva tror.
En gång körde jag in i en snöhög. Jag såg en människa jag skulle plocka upp och gjorde en snabb sväng till vänster för att hinna komma in på en avtagsväg. Men bilen ville inte dit, den ville sakta men obönhörligt glida med nosen före in i en snövall vid en lyktstolpe. Det var jävligt pinsamt.
Jobbar hemifrån idag med, det är så mycket lättare att koncentrera sig på saker och ting då. Och jag har egentligen många bra ämnen i hjärnan att skriva om, men jag måste formulera dem lite bättre innan de blir till seriösa blogginlägg.
För seriös är mitt mellannamn. (Egentligen inte, egentligen är mina mellannamn anna, helena och marianne, fast anna kommer först och lovisa kommer som ett mellannamn, det var jäkligt lurigt det där av mina föräldrar...)
Det är väl inte helt okej.
Fast samtidigt undrar jag, som ju faktiskt haft körtkort i 3,5 år (!), varför folk inte fattar att man måste köra annorlunda när det kommit snö på marken.
För det måste man faktiskt. Man kan inte göra tvära kast eller filbyten, inga snabba vändningar, svängar, inbromsningar eller liknande. Man måste planera sin körning och hålla uppsikt över andra bilister, för deras bilar kommer inte att reagera som de själva tror.
En gång körde jag in i en snöhög. Jag såg en människa jag skulle plocka upp och gjorde en snabb sväng till vänster för att hinna komma in på en avtagsväg. Men bilen ville inte dit, den ville sakta men obönhörligt glida med nosen före in i en snövall vid en lyktstolpe. Det var jävligt pinsamt.
Jobbar hemifrån idag med, det är så mycket lättare att koncentrera sig på saker och ting då. Och jag har egentligen många bra ämnen i hjärnan att skriva om, men jag måste formulera dem lite bättre innan de blir till seriösa blogginlägg.
För seriös är mitt mellannamn. (Egentligen inte, egentligen är mina mellannamn anna, helena och marianne, fast anna kommer först och lovisa kommer som ett mellannamn, det var jäkligt lurigt det där av mina föräldrar...)
Snöväder
Idag snöar det.
Det är inte okej.
Påskliljorna som stått i vår rabatt med knoppar och allt de senaste två månaderna ser väldigt kalla ut... Lite småfrusna sådär. Osäkra på om de ska dö, stå ut eller bara skifta lätt i blått tills solen och värmen kommer åter.
Mitt heta tips till dem är: dö, vi går bara mot mörkare tider ändå.
För att citera en lärarinna jag aldrig träffat.
När är det jul igen?
Det är inte okej.
Påskliljorna som stått i vår rabatt med knoppar och allt de senaste två månaderna ser väldigt kalla ut... Lite småfrusna sådär. Osäkra på om de ska dö, stå ut eller bara skifta lätt i blått tills solen och värmen kommer åter.
Mitt heta tips till dem är: dö, vi går bara mot mörkare tider ändå.
För att citera en lärarinna jag aldrig träffat.
När är det jul igen?
Filmer jag kan något om
Det finns så många konstiga filmer jag skriver om i jobbet. Några blir jag sugna på att se, medans jag är så lycklig att jag slipper se andra.
En film som heter Dangerous game blir jag inte särskilt sugen på alls. Det verkar vara synd och skam att en skådis som Harvey Keitel ska behöva vara med i en riktig skräpproduktion. Om man någonsin sett Madonna i en film, då vet man, den är inte värd att se...
Samtidigt är jag glad över att jag får höra talas om filmer jag annars aldrig ens skulle veta existerade. Till exempel den här. Nu har jag inte sett den än, men det ska jag såklart göra så fort den kommer på min filmkanal.
MIN filmkanal.
En film som heter Dangerous game blir jag inte särskilt sugen på alls. Det verkar vara synd och skam att en skådis som Harvey Keitel ska behöva vara med i en riktig skräpproduktion. Om man någonsin sett Madonna i en film, då vet man, den är inte värd att se...
Samtidigt är jag glad över att jag får höra talas om filmer jag annars aldrig ens skulle veta existerade. Till exempel den här. Nu har jag inte sett den än, men det ska jag såklart göra så fort den kommer på min filmkanal.
MIN filmkanal.
Dan efter dan
Igår fyllde O år. Internationella kvinnodagen firades genom att läsa många intressanta artiklar hela morgonen, uppröras över idioter, överraska med kompisar som kom och drack enorma mängder te, hålla sig undan för brorsdottern som kräktes över hela golvet två gånger tills de åkte hem, bli alldeles stel av skräck för att O:s mamma skar sig jättedjupt i fingret, äta fantastisk god mat och bli hemskjutsad för man ville dricka två glas vin och inte köra hem.
Idag jobbar jag hemifrån. Det är väldigt effektivt.
Idag jobbar jag hemifrån. Det är väldigt effektivt.
Jag fick kontakt – and I liked it
I flera veckor har jag nu glömt bort att ringa till A-kassan. De har telefontid just när det är som mest att göra på jobbet och jag har helt enkelt kommit på det fem minuter efter att slussarna stängt.
Sjukt irriterande.
Men den här veckan har jag ringt några gånger, bara för att mötas av "det är många som ringer just nu, var god försök senare". Klick. Det är sjukt irriterande att inte ens bli placerad i telefonkö.
Så idag mailade jag och vips, på två minuter, fick jag svar och kontakt. Allt är kirrat, klappat och klart, olle är motad i grind och tjo vad det var livet på holken i lördags.
Och här har jag tagit studielån för tre års utbildning där det enda de tjatat om är att man INTE ska maila myndigheter och kontor för man får ALDRIG kontakt med dem på det sättet.
Fel hade de, de små högskoleprofesorerna. Spö ska de ha hela bunten. Och SJF:s A-kassa ska ha tusen pussar!
Sjukt irriterande.
Men den här veckan har jag ringt några gånger, bara för att mötas av "det är många som ringer just nu, var god försök senare". Klick. Det är sjukt irriterande att inte ens bli placerad i telefonkö.
Så idag mailade jag och vips, på två minuter, fick jag svar och kontakt. Allt är kirrat, klappat och klart, olle är motad i grind och tjo vad det var livet på holken i lördags.
Och här har jag tagit studielån för tre års utbildning där det enda de tjatat om är att man INTE ska maila myndigheter och kontor för man får ALDRIG kontakt med dem på det sättet.
Fel hade de, de små högskoleprofesorerna. Spö ska de ha hela bunten. Och SJF:s A-kassa ska ha tusen pussar!
Klubbad säl
Jag är så obeskrivligt trött. Att jobba från 9-23.30 tär liksom på en.
Läste i Metro på väg till jobbet att massa nya klubbar öppnar i stan nu. I morgon tillexempel är det premiär på Koolingsborg, "stadens nya gayglamhak". Jag blev lite sugen på det faktiskt...
Men egentligen vet jag ju att jag är dålig på att klubba. Jag vill helst bara sitta vid sidan om och stirra på alla roliga människor. Dessutom spelas det alldeles för lite rock på klubbarna nuförtiden.
Jag har lite svårt för klubbkidsen i allmänhet. Undrar om de tar något alls på allvar. Men det är klart de gör, de är ju entrepenörer. Det är bara hela grejen, att "klä ut sig" för att gå ut och ha kul, att så mycket handlar om en fasad. Blir inte livet väldigt tomt då?
Nä, jag har för dålig koll, så jag ska inte uttala mig i saken. Man kanske skulle börja klubba lite mer trots allt...
Objektiva drömmar
Jag åt potatisplättarna till lunch. De var goda.
Nu är jag hungrig igen, och kaffesugen igen trots att jag druckit två koppar idag.
Detta är inte ett bra tecken för kvällen, då jag jobbar till 23. Det är första kvartsfinalerna i hockeyn nämligen, visst sitter ni som på nålar!
På lördag ska jag gå på fotoutställning har jag bestämt. Pang så var det bestämt. Jag älskar foto har jag kommit på. O också. Om jag är snäll köper jag kanske ett nytt objektiv till min kamera nästa månad också. Då kommer fan ingen undan, trots att man "hatar att va med på bild" och ber mig att "men kom igen då, sluta".
För det tänker jag inte. Alla ska dokumenteras, såhär såg vi ut 2009. Det är den nya regeln, så fort jag köpt mitt objektiv.
Alles be ware!
Nu är jag hungrig igen, och kaffesugen igen trots att jag druckit två koppar idag.
Detta är inte ett bra tecken för kvällen, då jag jobbar till 23. Det är första kvartsfinalerna i hockeyn nämligen, visst sitter ni som på nålar!
På lördag ska jag gå på fotoutställning har jag bestämt. Pang så var det bestämt. Jag älskar foto har jag kommit på. O också. Om jag är snäll köper jag kanske ett nytt objektiv till min kamera nästa månad också. Då kommer fan ingen undan, trots att man "hatar att va med på bild" och ber mig att "men kom igen då, sluta".
För det tänker jag inte. Alla ska dokumenteras, såhär såg vi ut 2009. Det är den nya regeln, så fort jag köpt mitt objektiv.
Alles be ware!
Jag vill ha medalj!
Igår var jag så duktig att jag nog fasiken ska ha medalj.
Jag jobbade järnet hela dagen. Sen åkte jag till stan och köpte resterande presenter till O som fyller på söndag, jag passade även på att leta efter skor och väska, vilket jag måste ha nytt, men jag hittade inget som vanligt.
Efter det var det rask marsch hemåt där jag ställde mig och skalade tusen potatisar som jag kokade och sen gjorde potatisplättssmet med samtidigt som jag hackar chili, lök, charlottenlök, vitlök, morötter och slänger i qinoa och linser och kryddor till soppa. När soppan puttrar diskar jag all disk och städar bort allt mjöl efter potatisplättssmeten.
När middagen var uppäten och O skulle göra sina läxor, tar jag mig tid att slappna av framför tv:n? Näpp, det gör jag ICKE! Jag plockar fram min nya scrap book (som självklart är knallrosa) och påbörjar mitt arbete med "Lovisas inspirationsbok" som ska bestå av alla bilder från alla inredningstidningar jag köpt de senaste två åren. För sån är jag!
Jag var helt enkelt en fantastisk karriärskvinna + hemmafru igår. Hurra för mig.
Jag jobbade järnet hela dagen. Sen åkte jag till stan och köpte resterande presenter till O som fyller på söndag, jag passade även på att leta efter skor och väska, vilket jag måste ha nytt, men jag hittade inget som vanligt.
Efter det var det rask marsch hemåt där jag ställde mig och skalade tusen potatisar som jag kokade och sen gjorde potatisplättssmet med samtidigt som jag hackar chili, lök, charlottenlök, vitlök, morötter och slänger i qinoa och linser och kryddor till soppa. När soppan puttrar diskar jag all disk och städar bort allt mjöl efter potatisplättssmeten.
När middagen var uppäten och O skulle göra sina läxor, tar jag mig tid att slappna av framför tv:n? Näpp, det gör jag ICKE! Jag plockar fram min nya scrap book (som självklart är knallrosa) och påbörjar mitt arbete med "Lovisas inspirationsbok" som ska bestå av alla bilder från alla inredningstidningar jag köpt de senaste två åren. För sån är jag!
Jag var helt enkelt en fantastisk karriärskvinna + hemmafru igår. Hurra för mig.
Mardrömmar
Hela natten har jag drömt mardrömmar om två saker:
1. att L:s operation skulle gå åt skogen och att jag av någon anledning var ansvarig för det och var tvungen att operera bort båda mina ben för att kompensera för hennes korsband.
2. att jag bodde i ett gigantiskt palats i forntida Grekland och alla människor jag kände var någonstans i palatset och jag hade bestämt att jag skulle träffa dem alla på nästan samma tid. Jag stressade för att hinna göra mig i ordning i tid, men min garderob höll på att flytta sig mellan rummen så jag sprang och sprang mellan vitkalkade rum för att hitta något att sätta på mig, samtidigt som jag blev jagad av någon av mina vänner som ville påminna mig om att jag var sen sen sen SEN!
Det var så himla skönt att vakna.
Flyttdag på jobbet, jag dricker te
Idag var det flyttdag på jobbet.
Det innebar att jag kom dit vid halv nio och inte hade något skrivbord, data eller något som helst arbetsverktyg. Inte någon annan heller. En hel avdelning stod still och tittade på tre killar som kliade sig i huvudet och försökte förstå hur alla nu skulle sitta egentligen?
Jag älskade min förra plats så mycket, längst in i hörnet med fönster på båda sidor. Min nya plats är ut mot korridoren där alla springer och pratar i telefon. Men jag är trots allt bara vikarie och nog ska de fast anställda ha de bästa platserna.
Lite konstigt blev det när hon som har hand om personalfrågor ska sitta mitt i kontorslandskapet utan något bakom sig.
- Jag har ju massa känslig information på min dator, försökte hon till flyttledaren.
Men det kunde inte hjälpas, där skulle hon sitta ändå. Jag har faktiskt riktigt bra spionutsikt från min plats till hennes dator...
Så jag gick hem vid lunch för att få lite arbetsro och har fått massor gjort. Mest stolt är jag över att ha kokat té i min fina, turkosa tekanna med bambuhandtag och hällt i mina turkosa och guldiga teglas. Allt en gåva från största systern. Man tackar och bockar och sippar på jordgubbste som ska släcka godissuget.
Det gör man allt.
Det innebar att jag kom dit vid halv nio och inte hade något skrivbord, data eller något som helst arbetsverktyg. Inte någon annan heller. En hel avdelning stod still och tittade på tre killar som kliade sig i huvudet och försökte förstå hur alla nu skulle sitta egentligen?
Jag älskade min förra plats så mycket, längst in i hörnet med fönster på båda sidor. Min nya plats är ut mot korridoren där alla springer och pratar i telefon. Men jag är trots allt bara vikarie och nog ska de fast anställda ha de bästa platserna.
Lite konstigt blev det när hon som har hand om personalfrågor ska sitta mitt i kontorslandskapet utan något bakom sig.
- Jag har ju massa känslig information på min dator, försökte hon till flyttledaren.
Men det kunde inte hjälpas, där skulle hon sitta ändå. Jag har faktiskt riktigt bra spionutsikt från min plats till hennes dator...
Så jag gick hem vid lunch för att få lite arbetsro och har fått massor gjort. Mest stolt är jag över att ha kokat té i min fina, turkosa tekanna med bambuhandtag och hällt i mina turkosa och guldiga teglas. Allt en gåva från största systern. Man tackar och bockar och sippar på jordgubbste som ska släcka godissuget.
Det gör man allt.
Sockerhög
Idag var det fika på mötet 10.30. Jag vill inte vara en sån tjej som alltid tackar nej till sötsaker och godis, för det känns så könsrelaterat att tänka på sin vikt i alla lägen (inga killar struntar i bullen på fredagskaffet har jag märkt!), så därför tog jag en halv bit morotskaka.
Jäklar vilken sockerchock jag fick. Det snurrade i huvudet och pirrade i fingrarna. Lite nipprig i bollen gick jag tillbaka till mitt skrivbord och försökte komma tillbaka i working mode. Men det var fasiken inte lätt. Jag småskakade i fingrarna och ville egentligen bara sitta i ett hörn och fnissa.
Men det gjorde jag inte. Jag stirrade stint in i dataskärmen i stället och kände hur tröttheten kom krypande fem minuter efter min suger high. Hur pallar folk äta så mycket godis under dagarna? Jag skulle inte fåt något gjort alls. Eller så kanske jag skulle bli superaktiv eftersom jag försökte låtsas vara totalkoncentrerad och full med energi som vill ut.
Kanske.
Jäklar vilken sockerchock jag fick. Det snurrade i huvudet och pirrade i fingrarna. Lite nipprig i bollen gick jag tillbaka till mitt skrivbord och försökte komma tillbaka i working mode. Men det var fasiken inte lätt. Jag småskakade i fingrarna och ville egentligen bara sitta i ett hörn och fnissa.
Men det gjorde jag inte. Jag stirrade stint in i dataskärmen i stället och kände hur tröttheten kom krypande fem minuter efter min suger high. Hur pallar folk äta så mycket godis under dagarna? Jag skulle inte fåt något gjort alls. Eller så kanske jag skulle bli superaktiv eftersom jag försökte låtsas vara totalkoncentrerad och full med energi som vill ut.
Kanske.
dagen dagen
Idag sov jag länge länge.
Sen gick vi i solen och köpte frukost och åt mycket mycket.
Efter det tog vi en promenad på isen och solen sken och sken.
Till slut åt vi lunch som var god god.
Direkt efter lunchen gicks det till T:s nya lya där vi stannade och pratade och pratade.
Och dagen avslutades hos C där vi åt tacos, många många tacos.
Som pricken över i:t har det även städats badrum, kök och betalats räkningar.
Så kan en söndag se ut när man är ledig för en gångs skull. Och det var skönt, skönt, skönt.
Sen gick vi i solen och köpte frukost och åt mycket mycket.
Efter det tog vi en promenad på isen och solen sken och sken.
Till slut åt vi lunch som var god god.
Direkt efter lunchen gicks det till T:s nya lya där vi stannade och pratade och pratade.
Och dagen avslutades hos C där vi åt tacos, många många tacos.
Som pricken över i:t har det även städats badrum, kök och betalats räkningar.
Så kan en söndag se ut när man är ledig för en gångs skull. Och det var skönt, skönt, skönt.
